Även lite släkthistoria

Så minns jag min hemby, hur gårdarna såg ut och de som bodde där, när jag var ung, 40-50-talet I dag juli - 2013, är det inte samma som möter en när man besöker byn med det lite ovanliga namnet. Hur den kallas så vet jag inte bestämt, möjligen att Uslandsbönderna som ägde skogen runt byn har något med namnet att göra. Fastigheterna på byn har Gålviken som fastighetsbeteckning. 

Jag skriver här ner det jag minns från barn-och ungdomstiden vilka som bodde där då m.m. Det har väl inte hänt några stora saker  i byn.  En ödesgiger brand hos Albert Forsberg dock. Jag vet med bestämdhet  att dom första som fick skolskjuts i Stöde var vi tre som kom från Intaget, jag, Inga-Greta och Ann-Mari Forsberg. Våra fäder Pelle Forsberg och Erik Henriksson hade mätt uppsträckan till skolan och den var 5 kilometer. Det krävdes 5 km. för att skolstyrelsen  skulle gå med på skolskjuts. Man mätte dock inte genvägen förbi "Kerstas" som var betydligt kortare än landsvägen via Grönberget. Men skolskjuts med häst fick vi- lite konkurrens mellan två hästägare blev det dock som  lade bud  på transporten . På byn  fanns även en syjunta "Trivsamma stunder" som samlade in pengar till Stödes första gatlampa och en väntkur vid 305:an. Hasselbussen kunde man invänta där.

Folk jobbade i skogen, det fanns hur mycket jobb som helst, en del var huggare som farsan Erik och Pelle Forsberg , några körde timmer med häst. Kvinnorna var hemma och skötte lagårn -och ongan. Hårda bud.  Sommartid jobbade några i  flottningen. Skogsarbetet på vintern slutade alltid till påsk oberoende när den inföll. En viggebo som avverkade egen skog var alltid sen på våren vilket betydde att han fick skotta in snö genom hela Lotjärn. Kolningen var en annan sysselsättning och det kolades både ovanför Ekströms flera milor och på andra sidan Håsjön. Timret kördes med hästar ,mest ardenner, som hade det jobbigt i "Håsjömota" upp till våran Malbäck. Många hästar fick ofta stryk där av körare som skulle ha med sig så stort lass ned till stödesjön. Håsjön var populär både sommar och vinter, gott om gädda, jag anglade ibland med Olle Fortsberg, byns snickare och smed. När man hade slagit höet på nån lämplig lägda då kom fotbollen fram. En bra plan fanns även i Malndaln och på vintern kunde man ägna sig åt backhoppning i hoppbacken Björndaln. Eller åka runt i vanliga längdspår likt Sixten Jernberg för att sedan tävla i Lotjärnsmästerskapen frampå vårkanten.

Några namn efter Intagsvägen: Mobacken- där det stod/står? en såg, Bastebacken- några 100 meter västerut och "Pelles skifte" strax före Edvin Nilssons ( från 305;an räknat)

Ni som andra uppgifter av olika slag som ni vill ha med , skriv ner dessa och skicka  till min adress. Jag sätter stort värde på detta .

 Bernth-Ivar.Henriksson@telia.com

Observera att jag ibland skriver texten på stödemål-eller intagsmål.

Dessutom: ser du nåt fel eller har annat att tillägga vet du vem jag är - 10388 går bra.

OBS: klicka på bilderna så blir de större

Första gården på vägen till byn var Hjalmar Forsbergs. Där bodde Hjalmar(1900-1945) med  sin Armida(1899-1990) och barnen Bertil och Ingmari . Bertil ,en skönlockig kille kallades för Lill-Bertil, för hos Albert Forsberg  fanns en "större" Bertil. Familjen hade jordbruk och Hjalmar körde i skogen på vintern och konkurrerade med Albert Forsberg om att få köra skolskjutsen  till Loböle skola. Jag tror att Hjalmars far hette Erik " Erke" Forsberg. Nästa familj på gården var Tore och Judit Bylund med dottern Ing-Marie. Judit hade tidigare en dotter med namnet Gunvor. Detta år 2013 har Judit fyllt 102 år! De som bor där nu , 2013 , heter Pär Högbom med fru Rut-Mari. Judit blev 103 år men dog 2015

 Varför man kallade denna gård för Malbäcken är inte logisk tycker jag. Det var ju bäcken nedanför gården som hade det namnet,bäcken mynnade ut i Håsjön. Bäcken har sin upprinnelsen öster om väg 305 innan den ringlar sig ned mot Håsjön. De som bodde där var Albert ( 1880- 1952) och Petter( 1871-1941) och Anna(1873-1958)  alla tre ogifta,bodde i rum "upptill" medan Anders (Ante) (1910-1985) och Britta (1909-1989) bodde "ner till " och fick sonen Ivar, Britta kom från Norrbäck i Hassela,-född Sving ,med anor bakåt till Jon-Erik Öst.  Enl.släktforskaren Kjell Svanberg i Grössjön. Britta, tystlåten dam , men duktig på att koka kålsoppa ,enligt Ante. Det var Albert och Petter som odlade upp fastigheten som kom att kallas Malbäcken i folkmun. Ett riktigt surhål men man grävde  upp bäcken nedströms för att torka upp- Man har sänkt bäckens även senare, enligt  uppgift. Albert och Petter bodde tidigare på Gräsmon, som efter dom ägdes av en Elin Sjöstedt- hon drev kiosken som Enok Åsberg, Bror Nillson och Alf Sperring ägde i centrala Stöde. Jag minns hur det unga Stöde, på pojksidan, kunde ringa på och  när tanten kom  till luckan frågade henne- "hur mycke kostar en ett-öreskola" . Sen sprang man, då blev hon arg-med rätta...

Anna flyttade till ett annat hus sedan, jag återkommer till henne. Ante  var en duktig dragspelare, som sonen Ivar till fullo anammat efteråt, Vi yngre, som inte var sena att hitta på  "dumheter" kallade Ante för Ante Jularbo- han var nämligen en aning hjulbent... En av "gubban" , om det var Albert, höll på med läderarbeten- bägge var snusare...Ante jobbade i skogen och på det egna jordbruket  där det fanns kor och häst. Britta stod mest vid spisen när hon inte -sommartid- var ute och räfsade dikesrenar. Lagårn skötte hon . Ante var kusin till min far Erik. Antes flyttade till Usland på ålderns höst till Yngve Holmlunds, där det senare har varit två familjer/ägare. Ante var även domare när det spelades fotboll i Malndaln. Den stora stjärnan var Hjalmarspojken "lill-Bertil" som var målvakt i byalaget- som en gång utmanade Stöde IF för en match på gamla Övallen .10-0 slutade matchen, ni gissar rätt vem som vann... Lill-Bertil var  också "swingpjatt" som en fäljd av den tidens musikstil

"Forsbergs" var liksom navet på byn. Där bodde Albert ( 1881-1996) med hustrun Hilda.(1887-1956) Hilda var sängbunden efter en tragisk händelse, huset brann ned och i kampen om att rädda en dotter fick hon svåra skador. Dottern blev kvar i lågorna. Familjen bestod även av Bertil,Birger,Pelle,Olle och Gulli, Gulli blev kvar hemma och skötte modern. Det drevs jordbruk på gården och i början var man ju ganska manstarka innan sönerna skaffade eget. Albert var formodligen timmerkörare även han, det fanns förutom lagård även stall för ett par hästar, en hette Blacken han har  jag ett sorgligt minne av. Hetsig som  bara den. Upptill på lagårdsbyggnaden  hade Olle byggt en snickarverkstad där det fixades grejer till framförallt vinterdoningar.  Han var en mycket duktig snickare som han kom att få nytta av längre fram.Medar och smide  fixade han i "Smia" som låg uppe vid skogkanten.

Till hemmanet fanns/finns ingen skog. Bertil blev hemma sist av sönerna,  tog över gården när Albert flyttade till Logården,Olle och Pelle byggde eget och Gully flyttade söderut, Birger jobbade bl.a i Brattås och var "dräng" hos Kalle Olsson i Usland en tid. Birger var gift med Märta, Bertil(1920-1995) med Runa Högbom( 1923-2012) från Vigge, Pelle med Aina Jonsson  från Norromängan, Olle gifte sig med Viola Kihlman från Vigge, Gulli vet jag inte nåt om. Birger  1914-1996- Märta 1911-1985

Albert var även auktionist , rapp i käften," noppe på"  då han ville ha fler bud,och Birger tog upp den ådran senare. Vi som var ung på den tiden fick ofta frågan " har du inge arbete" om man  t.ex. hade lånat morsans cykel och åkte så han såg en. Arbeta skulle man göra och jag minns att Albert och Axel Söderberg på ålderns höst högg kolved västa för Ekströms- på Arvid Jonsons skifte. Då var dom gamla. Albert kunde inte heller mitt rätta namn, han sa alltid "Bengt-Ivar om mej. Kanske inte konstigt heller- jag är ju ensam i hela Sverige som heter Bernth-Ivar enligt Statistiska centralbyrån ( nu fick jag det sagt också). Hos Forsbergs fanns byns första telefon där vi västerut var delägare i, vi kunde gå dit och ringa, men på vintern där telefon stod var det kallt som attan. Numret var 13 och växeln fanns i Lotjärn där en äldre herre, August Forsberg (1865-1948) sa" plingt" når man muntligen hade bestämt numret dit man ville ringa, Påringt var rätta ordet. Var det rikssamtal kunde det ta halvtimmevis att komma fram.

'

Pelle och Aina  ( Pelle 1912-2007) Aina (1915-2007)byggde eget hus lite söder om Pelles hem, Dom drev jordbruk,och hade djur. Sommarfäxe hade dom i skogskanten för att koan kunde dra iväg västerut på morronen. Korna kom i lag med våra djur innan dom fortsatte till sina betesmarker. Koan gick på skogen då.När det  blev kvälldags kom dom tillbaka om dom inte hade gått in olovligt nagerst och blivit kvar. Pelle var timmerhuggare och flottningsarbetare, Aina skötte gårdssysslorna som hörde till det feminina könet, var ute på lägdan och räfsade även hon och så skulle man ju gå ut med kaffekorg, var det mycket varmt då skulle det vara kärnmjölkblandning- det var bra för törsten..

Varje sommar flyttade man ner till ett rum i källarn som hade egen ingång. Där blev man bjuden på nåt gott rätt som oftast. Pelle och Aina var bästisar med mina föräldrar ,Erik och Lisa och hade mycket att prata om när dom träffades. Jag minns att jag en gång fick med Pelle på ishockeymatch i Timrå-första och sista för hans del... Vi gjorde tändstickstavlor också.

Pelle och Ainas barn var Ann-Mari, Irma. Ingrid och Per-Åke. Per-åke tog över hemställe så småningom.

Återkommer till Anna Henriksdotter som bodde på Malbäcken. På gammeldagan flyttade hon till den stuga som står invid Evert Fankvists hus. Vi kallades den "Johanssons stuge", varför vet jag inte. Anna gick under namnet "Malbäck-Anna" En vänlig och snäll tant som kom och hälsade på hemma hos oss ibland. Hur hon klarade livet är ju för mej en gåta, om det fanns nån lite pension då kommer jag inte heller ihåg. Kommer helller inte ihåg om hon hade någon hobby som gav nån slant, men banne mig hade hon inte en slant undanstoppad när hon gick bort. Jag har för mej det. En härlig människa, det är nästan så att jag tror att min mor ärvde hennes godhet. Återkommer om det.

Här kommer en text om stugan av Britt-Marie Eriksson, född Johansson, Nedansjö

Min pappas,Evert Johanssons, farmor och farfar Johan Anton Johansson 1847- 1898 och min papppas farmor Anna-Britta Johansson född Ström 1852-1939, de kom båda från Västerbotten, de gifte sig 1885. När de flyttade till det här torpet vet jag inte, jag tror inte att de byggde det , dom flyttade dit 1887, och  det var deras. De fick en son min -min farfar-Karl Alfred Johansson 1890-1976, sonen var bara 9 år när hans far dör,modern skaffar aldrig någon ny man. Min farfar träffar sedan Hilda Rakel Andersdotter , som blev min farmor-hon var från Loböle, hon blev gravid och mer eller mindre utkörd och flyttade då till sin fästmans hem på Intaget. Deras första dotter Anna föddes 1910 och 1912 gifte de sig. De blev kvar på Intaget med Alfreds mamma och 5 barn fram till 1920, då säljer Anna-Britta huset i Intaget lägger förmodligen pengarna  på torpet som Alfred Johansson köper på södra sidan  i Nedansjö. Det torpet finns kvar ännu 2013. De flyttar med lånad häst och kälke på isen ner till Nedansjö - det fanns ingen väg på den sidan då. Sedan  fylldes barnaskaran på med 3 pojkar till  , med  bl.a. min pappa Evert Johansson 1922-2011.

Jag har också hört att torpet kallades Johanssons, min son har fotograferat det och det ser nästan ut som  på ett gammal foto vi har. Men om det kallas Johanssons för att min släkt bott där vet jag inte-inte omöjligt

Evert och Anna  tog över gården på Intaget efter Axel och Sara Söderberg som bodde i en lite stuga i anslutning till den fastighet som jag tror Evert och Anna byggde-är dock inte säker där.Stugan är borta där Abraham Åsen bodde före Axel och Sara.

 Axel och Sara ,två jättesnälla personer som alltid hade nåt att bjuda på vid besök, Axel arbetade nog mest i skogen vid sidan om jordbruket. Jag hade lite affärsinne även på den tiden -40-50-tal -och jag minns att Axel köpte en kulspetspenna av mej - som var nått fantastiskt då- och om jag inte minns fel kostade den ca. 70 spänn- i nådens år 2013 får man 70 stycken för dom pengarna. Sara hade en syster,Manda, (1894-1976) i V igge- på Knösen som hade telefonnumret "knösen 7" som "tant Sara" sa.

Anna var fosterdotter till Axel och Sara ,blev gift med Evert Fanqvist från Slättån. Evert jobbade i skogen och även han jobbade i flottningen, jag har en bild på honom på Flottarartikeln. Anna var, som det var vanligt förr, den som skötte om lagårn m.m. Fyra barn blev det :Elsy,Eilert,Anita och Solbritt. Har nog aldrig träffat nån som var så arbetssam som Eilert-detta redan från unga år. Jag minns bl.a. att han som barn skulle vara med på en koloni i Vidings i Vigge. Men  inte var det nåt för Eilert, han skulle hem jobba med slåttern tillsammans med farsan och så blev det .  Anita blev en riktig kändis och om henne skulle den här sidan inte räcka till..

Evert 1910-1999, Anna 1914-1999  -  Axel 1888-1964 -Sara 1894-1974

Hit flyttade Olle och Viola till en äldre stuga. Olle som var en händig person ,han byggde en ny och dessutom byggde han en lagård- det gjorde han samma år som Everts  byggde sin nya lagård. Olles llllagård  var större tror jag . Han var både snickare och smed , han och Kalle Ekström byggde även Kilstugan som fått vara kvar i oskadat skick ? mycket tack vare att den under alla  tider varit öppen för besökare. Jag och Lennart Påhlsson timrade stallet -med Olle som mentor.

Viola var en tyståten kvinna,  född Kilman, från Vigge, var med i byns syjunta och  en bra mamma till barnen Kurt, Harry.Gun och Lennart- den senare bor nu i f.d Olles. Hon skötte givetvis lagård och hushålls och andra förekommande jobb- som var brukligt förr.

(Olle-1909-1981- Viola 1914-1985)

Edvin och Julia var två motpoler, Edvin var ständigt en sprallig herre, Julia kunde var barsk, men säkert innerst inne ett rejält fruntimmer. Jag minns att hon var med då det dags för tröskning. Edvin var skogsarbetare och jordbruare, alla hade ju en liten åkerlapp som man brukade för handkraft- några kor ,nån gris dessutom ,så man hade mjölk och kött. Har för mej att han var snickare också.

På somrarna bodde man i ett rum i  lagårdsbyggnaden, användes även som bagarstuga. Edvin var en sann socialist, det var inte så många på byn för Bondeförbundet hade bildat ett SLU som många yngre på byn anslöt sig, så han hade det nog inte så lätt Edvin. Han var dock en pratsam person, ibland kom orden lite för lätt dock eller vad sägs om den här : Edvin och Julia var ute på en resa -kanske pensionärresa . Edvin får se en väska -eller kartong som tydligen för stunden saknade ägare -"jag tar rätt på den här jag ,annars kan det  komma nån oärlig å tan." Edvin var inte politiker även man kunde tro det- men den politiska färdriktning han valt var det ingen som tog fel på.

Edvin (1893-1961) och Julia( 1897-1948)  var föräldrar till Märta,( 1922-1992)  Gunnar,(1918-1970)  Anna ( 1914-1999 ) och Karin (1929-2006)

Det här huset kallade vi för Nordlanders,varför kan jag svara på. Under min barn/ungdomstid användes huset av Yngve Holmlunds som hade skog i anslutning. Jag minns att Yngves pojkan  Jonas och Gunnnar bodde där på vintrarna när man körde timmer , förmdligen från egen skog.

 Jag minns också att Yngve, som var mycket "mödd"  en sommar med hjälp av sina pojkar ordnade till en ny lägda i Malbäcken,granne med våra Malbäck. Man bröt upp stubbar efter träden som stått där,använde Stubb-brytare som man skötte med handkraft-ett tungt jobb, men en liten fin åkerlapp blev det. Konstigt ändå, för man bodde ju i Usland själva, så det var ju inte närmsta vägen efter höet på vintern. Holmlunds hade en jordbit även i närheten av Pelle Forsbergs som man slog hö på somrarna, Jag minns att hästen som Jonas jobbade tillsammans med hette Pilo. En kvick rackare.

 Detta var alltså vårt hem, jag föddes inte där, men sedan far 1937 byggde huset och fick lite skog till blev det vårt hem. På tomten hade det funnits ett hus tidigare där "Finn-Anders" bodde, men  han fanns före min tid. Erik(1906-1994) jobbade i skogen och i flottningen nästa hela sitt liv. Åkerlappen skulle ju även skötas och i stort varje år tog han några stockar ur skogen  som han sålde. Vi hade också en "utjala" som hette Malbäcken-även där.Där blev det  hö och ibland grönfoder till djuren

. Mamma Lisa (1915-1968), var den som gjorde det mesta inne, men så smångom fick hjälp av mina systrar och även utomhus arbetade hon, det fanns ju några kor i lagårn, nån gris och så. En get hade vi också, minns jag. Far var ivrig jägare båd  på småvilt, ekorre , hare, mård, och hjärpar som han spelade till sig med en speciell pipa av sälg. Han jagade även älg och vad jag kommer ihåg var det inte så noga om det var jakttid, eller inte. Mat behövdes minsann till vår familj som kom att bli 10 personer stor, hur mamma orkade med jobbet hemma och nästan jämt vara med barn övergår mitt förstånd. Och hur fick vi plats alla, blev lite bättre när dett fixades rum uppe "på botten"

" Två av mina syskon fick inte leva vidare, Karl-Erik som kom först levde i 3 dagar, 1932, vad jag tänkt på att få ha en storebror, vad hade han kommit att ägna sig åt, vad hade han blivit- jag blev ju ingenting, jag fick ta  storebrorsrollen i stället  Per-Enar fick leva i 3 månader 1940.

Att föräldrarna orkade, ja hur orkade mor med allt, innan det blev indraget vatten till huset och lagårn, skjusade hon vatten i en stor så på en med till lagårn på vintern, på somrarna bars vattnet i ämbar. Och nog blev dom skyldiga på "Almers" många gånger, sålde väl nån kalv till slaktare Abdon Högbom, ibland  för att få in en slant, att plocka bär på höstarna  gav också en slant. Min mor var också emot starka drycker och ville att jag också  skulle vara det.Jag lovade och det löftet tar jag med mig till min sista boning.

Mor Lisa , var en underbar människa, aldrig ett ont ord kom från henne. Hon fixade fina kläder som vi skulle ha på examensdagrna, jag fick en gång en svart mössa med blänkande skärm. Mor blev bara 53 år,hårda år kan tyckas, men hon visade aldrig att det var jobbigt. Stolt var hon när hon fick vara med om att döpa sitt första barnbarn-vår Håkan 1967 -året efter dog hon  i cancer, hennes befarade struma var cancer och lämnade oss en majdag 1968
Vi som var Erik och Lisas barn var: ´Jag, Bernth-Ivar född -33, Inga-Greta -36,Stig-Roland -38, Kjell-Arne -41, Solweig -43, Sigbritt,-45,Tommy -50 och Carina  -57. Stig gick bort 2006, Carina, avled 59 år gammal 2015

Det här blev långt- men vi var ju en stor familj också... Många minnen har jag kvar som jag gärna skulle vilja berätta men tyvärr jag måste sluta här

Bakåt i släkten:

Farfar: Nils Axel Henriksson 1868-03-15- 1932-07-02,Gift med Erika Granlund 1864-1954.

Farfars far: Henrik Olof Nilsson 1845-04-06 -1929-05-12 ,Brita Lisa Henriksdotter död 1925-12-17

Farfars farfar:  Nils Henriksson född  1790-12-25,  Ulvsjön, var först gift med Brita Ersdotter hon dog 1838 samma år gifte han om sig med Anna Greta Andersdotter, de fick sonen Henrik Nilsson .I det tidigare äktenskapet fick han två söner,som tog namnet Westberg,dessa emigrerade till Ontario,Kanada  

Farfars,farfars, far: Henrik Nilsson,född Kilen,Torp 1762-1806,bonde i Ulvsjön, gift med Margareta Johansdotter född 1768

Farsfars farfars farfar: Nils Eriksson,född Hjältanstorp 1725,död på Kilen 1791, gift med Helena Henriksdotter 1724-1798

Farsfars,farfars,farfars, far: Erik Nilsson född i Hjältanstorp 1697-1784, gift med Lisbeta Pålsdotter 1700-1783

Farfars,farfars,farfars,farfars,farfars far: Nils Henriksson,född i Finsta,Torp 1663-1704,gift med Margareta Eriksdotter 1668-1750

Farfars,farfars,farfars,farfars,farfars,farfars far: Henrik Andersson född Stormörtsjön 1611-1690, gift med Brita Larsdotter 1623-1698

Farfars,farfars,farfars,farfars,farfars,farfars,farfars far: Anders Pålsson född 1575 i Rautalampi,Finland död i Torp, gift med Malin Mickelsdotter född 1575    Nybyggare i Stormörtsjön.Kom med hertig Karls lov till Stormörtsjön något av de sista åren av 1500-talet. Troligen åtföljdes han av hustru och fader. De tillhörde de allra första svedjefinnarna som kom invandrande. Troligen hade de sökt sig bort från fäderneslandet på grund av "klubbekriget" och undan den onde ståthållaren där, Clas Fleming. Kanske kom de över bergen från Kölsjö-hållet, då hustrun Malin härstammade från Kölsjö-finnarna. År 1607 var deras frihetsår från skatt tillända. Det var dags för skattläggning av kronotorpet i Stormörtsjön.Anders Pålsson anges vid skattläggningen som ensam ägare. I skattläggningshandlingarna finns följande lägesbestämning-
" Anders Pålsson finne är rålagd med sammansättning bönder och finnar emellan, nämligen från Västerhångstaörn i (till ?) Lomsjön, så norr om slåttermyran östan för Österörn och så aller högsta åsen norr om Mörtsjön, åsen allenast uthugga och inte längre norrut, och så norr om slåttermyren och all Hötjärnan. Sedan söder om Hullsjön och allan Ulfsjön, så in mot stödefinnarna taga emot. Dessa sjöar skola finnen skatta, nämligen: Lomsjön, Mörtsjön, lille Mörtsjön, Gransjön, lille och store Ulfsjön, lille Stensjön, Österstensjön, halva Östernaggen mot hälsingarna och har detta utjämnat nämligen: (skatt) för 6 gillingar hö, av starr 16 gillingar. Penningar 8 mark, Smör 3 lispund, Torrfisk 2 lispund."
Anders Pålsson står som husbonde i Stormörtsjön under cirka 40 års tid. 1621 åsätts torpet en ordinarie jordeboksränta efter 24 mål. Boskapslängder och tiondelängder visar att han med åren blev tämligen välbärgad. Enligt 1621 års boskapslängd är han ägare till 1 häst, 1 sto, 7 kor, 4 kvigor, 1 oxe 1 tjur 10 får och 5 svin. På gården finns då föruton Anders Pålssons familj, en husfinne som äger 4 kor 2 kvigor och 7 får.
År 1629 sår Anders 4 tunnor korn och 3 tunnor råg. År 1636, som är ett mellanår under en period av svår missväxt, deklarerar han för 2 ston, i stut, 9 kor, 20 får sant 2 svin. Samma år skördar han enligt tiondebeskattningen 14 tunnor korn och inte mindre än 83 tunnor svedjeråg.
1623 blir han bötfälld för att ha hyst en hop finnar som ingen rätt till kronan gjort utan drivit land emellan

Farfars,farfars,farfars,farfars,farfars,farfars,farfars,farfars far: Påvel Andersson född 1550 i Finland.

Ekströms, det var mitt mormors, eller "mommas" som vi barn sa, för min morfar Gustav Ekström (1878-1927)dog innan jag föddes.Kvar blev mormor Hulda,(1889-1977) morbröderna/tvillingarna Anders(1913-1958) och Kalle,(1913-2003)( min mor Lisa (1915-1968)och moster Ruth,(1924-1986),morbröderna var bara 13 år när de blev faderlösa. Det betydde att dom blev vuxna fort och fick ta över jobb  mycket jobb tillsammans med mamma Hulda. Mamma Lisa var bara 11 år då.

Mormor var min mammas förebild i allt, alltid snäll mot oss barn, hade det nog ganska snärjigt med att få allt att klaffa har jag fått höra.Anders och Kalle blev skogsarbetare som så många andra pojkar på den tiden. De var lite av motparter, Anders lugn och arbetsam-kunnig -han kunde man lita på, Kalle hade en liten kortare stubin, inte så att det störde, men det syntes ibland. Han var en duktig snickare, gjorde höräfsor på löpande band uppe på stallbotten. Och så skulle det ju bytas pinnar,av rönn, på dom tätt som oftast.

Jag kom själv att få mina första jobb tillsammans med Anders och Kalle, Skogen naturligtvis.Ruth blev hemma hela livet- gifte sig med stockolmarn Kurt Wicksell,(1919-1996), Kurts son Bosse följde med på köpet och Ruth och Kurt fick Alf och Siv tillsammans. Mormor dog -77, Anders -58,Ruth -86 och Kalle 2003. Alf och Eva bor kvar i "Mommas", som dom har rustat upp ordentligt. 

Vägen mellan mitt hem och Ekströms var väl upptrampad både sommar och vinter,det säger väl hur mycket vi gillade dom som bodde där. Av Anders och Kalle fick jag även låna bil i bland på lördagskvällarna. Kurt köpte taxibil av Olle Olsson och jag körde mycket taxi åt honom från 20-års åldern och framåt

 Kommentera eller klicka på tummen om Du gillar sidan/orna

 B-I